Andromeda

The Slave (Andromeda). 1927. Tamara de Lempicka.

Cautiva, cautiva... quiero hacer pedazos mis cadenas.

Con labios dolorosamente rabiosos paso por la vida.

Mis abismos, por qué pregunto por vosotros, vosotros no merecéis ese nombre.

El bronce se funde con el bronce y se hace hombre,

y el hombre anda con hierro en su corazón.

Pero, acaso el bronce ha recibido ese brillo aterrador sobre su frente

del dios de los rayos?

Arrojo mi corazón por el camino, que se lo repartan los buitres -

la luna llena me alumbra uno nuevo.

Cautiverio. Landet som icke är. 1925. Edith Södergran.

Fångenskap

Fången, fången... jag vill slita mina bojor.

Med smärtsamt vreda läppar går jag genom livet.

Mina avgrunder, vad frågar jag efter er, I förtjänen intet namn.

Brons fogar sig till brons och blir en människa,

och människan går med järn i sitt hjärta.

Men har väl bronsen detta skrämmande sken över pannan

av blixtranas gud?

Jag kastar mitt hjärta på vägen, må gamarna dela det -

fullmånen föder mig ett nytt.